En ny regering är under bildande. Nya ministrar kommer att tillträda och uppträda. Nya tider, skulle man kunna tro. Ett och annat nytt kommer vi naturligtvis att få uppleva, men det är ganska trångt på det svenska politiska mittfältet. Det är inte som i fotboll att man tillämpar 5-4-1 eller 4-4-2 eller något åt det hållet. Den politiska laguppställningen, åtminstone på arbetsmarknadsområdet, kan snarast beskrivas som 1-6-1.

När det blev regeringsskiften på 1980- och 1990-talen var ”återställare” ett relevant begrepp för en tillträdande regering, oavsett om det handlade om en socialdemokratisk eller en borgerlig regering. Förmodligen har politiken upptäckt att återställare inte är så hälsosamma. Numera är tonläget ett annat. Det råder konsensus i alla grundläggande arbetsrättsliga frågor, åtminstone på mittfältet. Där, på mittfältet, är alla LAS-kramare!

Visst kommer något att förändras också inom arbetsrätten. Reglerna för tidsbegränsade anställningar kommer att EU-anpassas och några nya utredningar kommer att tillsättas (kanske om bl.a. rätten till heltid och delade turer i vården). Därutöver fortsätter lagstiftningsmaskineriet sin gilla gång när det gäller t ex skärpning av diskrimineringslagen, utveckling (eller möjligen inveckling) av föräldraförsäkringen och nya sjukförsäkringsregler.

Inte oviktigt! Inte alls ointressant! Men heller inte särskilt upphetsande.

Tommy