Terrorhändelserna i Paris påminner oss än en gång om rättsstatens dilemma i fråga om hanteringen av människor som ”inte följer spelreglerna”. Påpekandet kan naturligtvis förefalla en aning futtigt mot bakgrund av just Parishändelserna. Samtidigt påminns rättsstaten på ett oerhört brutalt sätt om detta dilemma, när terrorn tar sig sådana uttryck som i Paris.

Den grundläggande rättsfilosofiska frågan handlar alltså om hur rättsstaten ska bemöta mänskligt agerande som har helt andra utgångspunkter och helt andra motiv än de utgångspunkter och motiv som rättsstaten bygger sina lagar och principer på. Det sagda handlar främst om vilken typ av straff som rättsstaten får använda (och där råder ju som bekant vissa delade meningar om t ex dödsstraffet) och vilka sanktioner som över huvudtaget kan ha en preventiv effekt.

Det kan naturligtvis vara intressant att försöka förstå terroristens motiv och det är självklart viktigt att försöka klarlägga och förstå de bakomliggande omständigheterna. I en politisk mening handlar det också om att förändra de omständigheter som kan tänkas förklara terrorns bakgrund och grogrund. Sådana insatser, i den mån de alls är praktiskt genomförbara, ingår dock i ett långsiktigt, mödosamt och ofta oerhört tidskrävande politiskt arbete med många fallgropar och stort utrymme för misstag. Situationen i Mellanöstern, konflikterna i Nordirland, förhållandena i Irak och Afghanistan är några tydliga exempel härvidlag.

Rättsstatens dilemma i det korta perspektivet handlar alltså om hur man i sin rättstillämpning bemöter terroristen, viken typ av straff som ”får” användas och vilka straffåtgärder (om några) som kan ha straffets huvudfunktion, nämligen att verka preventivt.

Hur ska rättsstaten bemöta den som exempelvis ser martyrskapet som en belöning? Har terroristen genom sina gärningar förlorat sina mänskliga rättigheter?  Måste terroristen bemötas med ”samma mynt”?

Dessa frågor illustrerar dilemmat. Ett dilemma som också är rättsstatens yttersta prövning. Om rättsstaten inte klarar av att upprätthålla sina grundläggande värderingar, finns då rättsstaten över huvudtaget kvar?

Kriget har som bekant sina lagar. Terrorn däremot saknar lagar.

Tommy