Regeringen presenterade i våras ett förslag om ”särskild sjukförsäkringsavgift”, d.v.s en avgift som skulle täcka en del av samhällets kostnader för sjukpenning och sjukersättning. Förslaget presenterades med den egendomliga etiketten ”hälsoväxling”. Just den politiska trenden – att etikettera lagförslag med en klämkäck och ibland rent av vilseledande rubrik – har vi sett accelerera under det senaste decenniet. Trenden förtjänar att analyseras men ett enkelt och ytligt konstaterande är att politiken har (inte bara känner) behov av att även ganska simpla åtgärder, som exempelvis en avgiftshöjning i budgetförstärkande syfte, måste beskrivas i mer avancerade (och naturligtvis positiva) termer än vad som motsvarar innehållet. En smula på temat kejsarens nya kläder med andra ord.

Det är säkerligen en stor lättnad för regeringen att man nu kan dra tillbaka sitt hårt kritiserade förslag. Det är förmodligen bra för arbetsmarknaden att förslaget ”läggs åt sidan” (pressmeddelandets ord). Men det är fånigt att motivera åtgärden med att arbetsmarknadens parter nu tagit sitt ansvar på ett sådant sätt att lagen inte längre behövs.

För det första är de s.k. avsiktsförklaringarna i allt väsentligt till intet förpliktande uttalanden om betydelsen av ledningsbeslut och chefsansvar; uttalanden som har återfunnits i alla lagstiftningsinsatser på temat arbetsmiljö och rehabilitering sedan 1978! Inget nytt och absolut ingenting som skulle kunna lösa problemet med en skenande budgetpost. Snömos med ett annat ord.

För det andra kan frågande noteras att, om nu arbetsmarknadens parter så småningom omsätter sina avsiktsförklaringar till praktisk hantering och personalpolitik, vad gäller då på den stora del av arbetsmarknaden som saknar kollektivavtal?

Det är bra att politiker kan ändra sig, men det vore mycket bättre om politiker hade förmågan att säga: Nu hade vi allt otur när vi tänkte!

Tommy Iseskog