TTT: Att vara ute och cykla som skattefri förmån

Tommys Tillfälliga Tankar

Om en arbetsgivare tillhandahåller en cykel som arbetstagaren får nyttja för privat bruk, ska arbetstagaren skatta för förmånen och arbetsgivaren ska följaktligen betala sociala avgifter på förmånen. Skatteverket informerar på sin hemsida om dessa förmånsvärden. Så exempelvis ger en typisk svensk trampcykel (hur nu en sådan ser ut!?) ett årligt förmånsvärde på cirka 1200 kronor.

Januariavtalet

Det så berömda januariavtalet innehåller en punkt som anger att förslag, som ”främjar cykelpendling”, ska presenteras för riksdagen. Punkten har onekligen kommit lite i skuggan av bl.a förändringar rörande LAS, migrationspolitiken och klimatlagstiftningen. Men nu är det dags för ändring härvidlag. Finansdepartementet har utformat två alternativa förslag till ändring av förmånsbeskattning av cykel för privat bruk.

En grundförutsättning för skattefrihet

De båda (alternativa) förslagen har en gemensam grundförutsättning. För att förmånen av fri cykel ska kunna vara skattefri krävs att i princip alla anställda ges möjlighet av arbetsgivaren att få tillgång till en cykel. Det nämns dock i Finansdepartementets promemoria i ämnet att anställda med kortare anställningar ska kunna undantas.

Här avslöjar skattelagstiftaren okunskap inom arbetsrätten. Som läsaren av dessa rader väl känner till, har vi lagstiftning som förbjuder diskriminering av tidsbegränsat anställda vad gäller anställningsvillkor/anställningsförmåner. Att begränsa förmånen av fri cykel till tillsvidareanställda skulle alltså i princip strida mot den lagstiftningen. Här tycks alltså Finansdepartementet ha ”trampat” i arbetsrättsklaveret.

Förslagen till skatte- och avgiftsfrihet

Utan att gå in på alla detaljer i förslagen kan följande konstateras. Finansdepartementets ena förslag innebär att förmån av fri cykel inte ska beskattas om förmånsvärdet uppgår till maximalt 1200 kronor på årsbasis (motsvarar en cykel som kostar cirka 5000 kronor). Det andra alternativet anger att förmånen av fri cykel ska tas upp med 40 procent av den del av förmånens värde som uppgår till högst 5000 kronor.

Det är nu regeringens (och samarbetspartiernas) sak att ta ställning till dessa båda alternativ. Naturligtvis kan ett helt annat förslag komma ut av dessa överläggningar på högsta politiska nivå.

Skattefritt att vara ute och cykla

Det är självfallet vällovligt med ett skattefritt cyklande, när arbetsgivaren tillhandahåller möjligheten att få en ”förmånscykel”. Men varför begränsa skattefriheten till att man bokstavligt talat är ute och cyklar? Eller kanske det motsatta? Den som bildligt talat är ute och cyklar kanske borde få betala förmånsskatt. Vilken enorm skattebas!

Tommy Iseskog