Tommys Tillfälliga Tankar om turerna kring Kinberg Batra

Debattartikel i SvD ”Visst hade Kinberg Batra kunnat avskedas”

Statsministern har i intervjuer sagt att regelverket inte medger annat än att Anna Kinberg Batra får behålla lön och anställning. Men det stämmer inte, skriver arbetsrättsexperten Tommy Iseskog.

I dagarna har händelserna kring Anna Kinberg Batra vållat diskussion med ett antal missuppfattningar och missförstånd som följd.

För det första kan konstateras att regeringen agerade och reagerade snabbt efter den skarpa kritik som JO riktade mot Anna Kinberg Batra. Redan dagen efter det att JO:s utlåtande blivit offentligt, meddelade regeringen att man på grund av bristande förtroende flyttade Kinberg Batra till Regeringskansliet.

Kritiken lät inte vänta på sig. Från flera håll framfördes kritik mot att Kinberg Batra skulle få behålla sin lön och andra anställningsförmåner under ytterligare fem år. På den kritiken svarade statsministern – med en uppgiven suck som bokstavligt talat gick genom tv-rutan – att regelverket inte gav regeringen något handlingsalternativ.

För det andra blev det mesta fel i regeringens agerande, åtminstone i fråga om hur regeringen motiverade sitt beslut.

Statsministerns suckande besked är nämligen helt enkelt ogrundat. En landshövding har en tidsbegränsad anställning för – som regel – sex år. Under den tiden kan han eller hon inte bli uppsagd på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl. Därav kommer förmodligen statsministerns tro att det inte går att ifrågasätta anställningen för en landshövding, oavsett grund eller bakgrund. Detta är dock felaktigt.

Av lagen om offentlig anställning (32 § andra stycket) framgår nämligen att även den som har en ”verksledande ställning” (till exempel en landshövding) kan avskedas med tillämpning av reglerna för avskedande i lagen om anställningsskydd (18 §). Prövningen av ett sådant avskedande äger i första hand rum i Statens ansvarsnämnd. Om ansvarsnämnden kommer fram till att avskeda arbetstagaren, kan ett sådant beslut därefter bli föremål för prövning i domstol (ytterst Arbetsdomstolen).

Regeringen hade alltså kunnat anmäla ärendet till Statens ansvarsnämnd för den arbetsrättsliga bedömningen. Vad kan då sägas om rättsläget vid ett avskedande?

Lagen (18 § lagen om anställningsskydd) anger att en arbetsgivare har grund för avskedande, om arbetstagaren ”grovt har åsidosatt sina åligganden” gentemot arbetsgivaren. Arbetsdomstolen har i sin praxis konstaterat att ett grovt åsidosättande handlar om förtroendemissbruk eller förtroende­förbrukande handlingar. Att bryta mot lagstiftning i jobbet är ett typexempel på förtroendeförbrukande handling. Att bryta mot viktiga grundlagsregler torde således med råge uppfylla kravet på förtroendeförbrukande handling.

Vad gäller i den nu uppkomna situationen? Det ovan beskrivna rättsläget ska i den nu uppkomna situationen kompletteras med ett väldigt viktigt (och avgörande) konstaterande.

Om en arbetsgivare vidtar en arbetsrättslig åtgärd med anledning av exempelvis en misskötsamhet, kan inte arbetsgivaren senare vidta en annan arbetsrättslig åtgärd med anledning av samma misskötsamhet. Endast om något nytt inträffar eller uppdagas (som inte var känt för arbetsgivaren vid tillfället för den första arbetsrättsliga åtgärden), kan en ny arbetsrättslig åtgärd vidtas.

I praktiken innebär alltså det sagda att regeringen i princip inte kan – med arbetsrättslig framgång – inleda ett arbetsrättsligt förfarande i form av anmälan till Statens ansvarsnämnd om tilltänkt avskedande, eftersom regeringen redan har fattat beslutet att förflytta Kinberg Batra till Regeringskansliet.

Regeringens besked till svenska folket, om att arbetsrätten lägger krokben för regeringen och att man kan tänka sig att ändra lagstiftningen, bygger alltså på missförstånd eller ren okunskap. Visst är arbetsrätten komplicerad, men i det här fallet hade statsministern otur när han tänkte!

Länk till debattartikeln i SvD