Nyheten att Jimmy Åkesson drabbats av utbrändhet har emottagits med ”icke förvåning” i svensk massmedia. Det inträffade påminner oss om att även politiker, ja till och med partiledare, är människor. Det vore nog bra med detta självklara konstaterande också i andra sammanhang, t ex vid lagstiftning, när vi bedömer och dömer deras gärningar. Jag menar naturligtvis inte att vi inte ska granska deras göranden och låtanden. Självklart ska vi kritiskt nagelfara förslag, handlingar och underlåtenheter! Men det underlättar måhända – åtminstone när vi drabbas av konstaterandet att politiska proklamationer inte översatts i praktisk handling – att ha med i beräkningarna att den ”mänskliga faktorn” gäller även inom politiken.

Att konkreta vallöften, t ex om nya regler för uppsägningstvister eller utbildningsanställningar för unga (valrörelsen 2010), inte leder till konkreta åtgärder är kanske irriterande och frustrerande men egentligen inte överraskande. Vilken regering i modern tid har infriat alla sina vallöften? Ingen! Och hur ska man då tolka detta?

Tja, en slutsats är ju att, som Olof Palme en gång uttryckta saken, ”politik det är att vilja” och att det ibland är en stor skillnad mellan att vilja och att kunna. Det kan kanske till och med betecknas som en mänsklig förbannelse att det ofta finns en stor diskrepans mellan att vilja och att kunna!

Jag menar inte att med detta hålla ett försvarstal för politiska tillkortakommanden. Det jag menar är att olika typer av mänskliga faktorer, såsom feghet, rädsla, ovilja att vara impopulär och – inte minst – okunskap, gör och ibland avgör att saker inte blir som politiken tänkt eller trott eller velat. Samtidigt ska det framhållas att verkligheten i vissa lägen styr över idéerna. Detta gäller inte minst inom arbetsmarknadsområdet, där verkligheten ofta stavas konjunktur, globalt ägande och ekonomiska realiteter.

Det här blev lite väl dystert! Kanske är det höstmörkret som lagt en våt filt över humöret. I vilket fall undrar jag vem som sköter det systematiska arbetsmiljöarbetet för politiker och vem som borde göra en riskanalys beträffande deras psykosociala arbetsmiljö.

Tommy