Jag har förstått att det i vår sociala-medievärld är vedertaget att man skriker ut sitt budskap utan krav på saklighet eller vederhäftighet. Ändå tycker jag att CUF-ordföranden Reka Tolnais videosända meddelande passerar anständighetens gränser. Allvarligare i sammanhanget är dock att Tolnai genom sitt agerande avslöjar att hon, som självutnämnd representant för dem som numera kallas unga vuxna, är gravt okunnig om det hon i sammanhanget uttalar sig om, nämligen att ”avskaffa LAS”.

Visst kan man avskaffa LAS

Självklart kan man avskaffa lagen om anställningsskydd (LAS)! Jag är emellertid övertygad om att Tolnai inte förstår vad detta skulle innebära, eftersom hon samtidigt uttrycker att arbetsmarknadens parter kan reglera anställningsskyddsfrågorna genom kollektivavtal. Hon är uppenbarligen inte klar över att en inte oväsentlig del av arbetsmarknaden inte omfattas av kollektivavtal. Ett avskaffande av LAS skulle alltså innebära att ett fullständigt godtycke skulle råda i fråga om anställningsformer och anställningsskydd på den delen av arbetsmarknaden som antingen helt saknar kollektivavtal eller där kollektivavtal om anställningsskydd inte träffas.

Det är också viktigt att erinra om att lagen om anställningsskydd formulerades för snart 50 år sedan mot bakgrund av att en bred politisk majoritet ansåg att någon form av ”balans” mellan arbetsgivar- och arbetstagarintresse bör råda beträffande anställningstrygghet. Alltsedan 2006 har dessutom i princip alla politiska partier varit ”LAS-kramare”. Att det finns behov av att modernisera lagen är en helt annan sak; ett arbete som nu bedrivs i Regeringskansliet.

Turordningsreglerna i LAS

En välvillig tolkning av Tolnais egendomliga utspel är att hon menar att just turordningsreglerna i LAS borde avskaffas. Det är inte ovanligt att man i den politiska debatten (och även i media) sätter ett likhetstecken mellan turordningsreglerna och LAS. Av den anledningen är det viktigt att påminna om att LAS handlar om väldigt mycket mer än ”sist in – först ut” vid arbetsbrist. Således reglerar lagen tidsbegränsade anställningar, företrädesrätt till återanställning, uppsägning av såväl personliga skäl som av verksamhetsskäl och avskedande.

Det är härvidlag särskilt viktigt att framhålla att LAS ger arbetsgivare mycket omfattande och goda möjligheter att använda provanställning och tidsbegränsade anställningar. Det ofta hörda påståendet att svenska arbetsgivare inte skulle våga anställa av den anledningen att anställningstryggheten är för stark är en myt eller till och med en skröna. Om en arbetsgivare avstår från att anställa på grund av LAS, är den arbetsgivaren okunnig om lagens egentliga innehåll.

Och så var det Britt-Marie

I Tolnais videosändning påstås att Britt-Marie mest sitter i fikarummet och att hon därför borde ge plats åt en ambitiös ung vuxen. Förutom att budskapet kränker (i ordets rätta mening) alla hårt arbetande kvinnor och män, som inte har förmånen att tillhöra gruppen unga vuxna, är påståendet helt enkelt stolligt. Det Tolnai helt missar (förmodligen på grund av okunskap) är att LAS inte skyddar den som inte gör sitt jobb. Om en arbetstagare tillbringar mesta tiden i fikarummet (utan att ha sin arbetsplats just där), är det en arbetsledningsfråga att hantera problemet. LAS hindrar på intet sätt att arbetsgivaren genom sin arbetsledning visar och kräver att en arbetstagare gör sitt jobb och följer de på arbetsplatsen gällande ordningsreglerna. LAS kräver dock att arbetsgivaren hanterar dessa frågor på ett konsekvent sätt och medvetandegör arbetstagaren om hans eller hennes tillkortakommanden; arbetstagaren måste få möjlighet att korrigera sitt beteende medveten om att anställningen kan upphöra om korrigering inte sker. Detta kan beskrivas med orden att en uppsägning inte får vara godtycklig. En godtycklighet som Tolnai tycks plädera för.

Okunskap ingen ursäkt

Jag är tyvärr inte överraskad över den okunskap som avslöjas i och genom Tolnais utspel. Jag förstår också att ett sådant utspel kan ha syftet att ”väcka debatt”. Samtidigt är det beklämmande om den som ger sig in i det offentliga samtalet ska kunna kamouflera sin okunskap med ursäkten att man ville få till ett stort twitterflöde. Debatten i det offentliga rummet kräver någorlunda saklighet och respekt för andra människor. I annat fall blir debatten meningslös, om nu syftet har varit att i något sakligt hänseende påverka samhällsutvecklingen i stort eller i smått.

Tommy Iseskog