Arbetsrätten får alltid särskild uppmärksamhet under ett valår. Det som gör valåret 2022 annorlunda är att den politiska överenskommelse (det s.k. januariavtalet) som träffades efter förra valet och som utgjorde grunden för den regering som så småningom kunde tillträda inte längre gäller samtidigt som regeringen sannolikt känner sig förpliktad att leverera vissa förändringar i lagen om anställningsskydd; förändringar som var en avgörande (åtminstone för vissa av partierna i januariavtalet) faktor vid regeringsbildningen efter 2018 års val.

Frågan är alltså om en död politisk överenskommelse ska få avgöra förändringar i lagen om anställningsskydd ett år då allmänna val hålls i Sverige. Ytterligare tillspetsat skulle man kunna formulera frågan på följande sätt. Ska en socialdemokratisk regering lägga fram förslag om att förändra lagen om anställningsskydd på ett sätt som Socialdemokraterna egentligen inte vill? Till detta kommer konstaterandet att den nuvarande S-regeringen leds av en annan statsminister än den förra S-MP-regeringen.

I skrivande stund talar, enligt min bedömning, det mesta dock för att regeringen kommer att lägga fram ett förslag som bl.a. innebär ändrade turordningsregler (undantag före turordning), ändrade regler för tidsbegränsad anställning (tidigare konvertering till tillsvidareanställning), nytt uttryck (utan någon egentlig ändring i sak) för uppsägning av personliga skäl och ändrade regler för anställningens bestånd vid tvist om uppsägning (anställningen upphör i princip vid utgången av uppsägningstid). Men det finns också det som talar mot att LAS-förändringarna genomförs.

Även om de föreslagna ändringarna inte är så ingripande som de måhända har framställts i den tämligen förvirrade debatten kring LAS, är det principiellt viktiga förändringar i vårt regelverk kring anställningsskydd. Att i någon mening ”tafsa” på LAS har alltsedan lagens tillkomst (1974) betraktats och behandlats som politiskt principiellt mycket känsligt. Av främst den anledningen kungjorde den förra borgerliga regeringen tidigt under sin första mandatperiod (2006) att man inte hade för avsikt att ”röra LAS”; ett löfte som man höll under sina åtta regeringsår.

Å ena sidan kan det därför uppfattas som ödets ironi att en socialdemokratisk regering skulle lägga fram en proposition till riksdagen med förslag som i praktiken skulle försämra anställningsskyddet för arbetstagare i allmänhet. Att vissa tidsbegränsat anställda skulle få vissa förbättringar från anställningsskyddssynpunkt, ändrar inte den sammanfattande slutsats att de tänkta förändringarna innebär ett försvagat anställningsskydd.

Å andra sidan är det kanske just en socialdemokratisk regering som kan genomdriva förändringar av LAS som kan anses motiverade från ”moderniseringssynpunkt”. Därmed inte sagt att de nu tänkta förändringarna innebär en modernisering av lagen, men det är ju en annan sak.

Om det ska vara parlamentariskt möjligt att genomföra LAS-förändringarna enligt plan med beslut före sommaren och ikraftträdande den 1 oktober 2022, är det nödvändigt att regeringen presenterar lagrådsremiss och därefter en proposition i närtid. Eftersom det presenterade (av Regeringskansliet) utredningsförslaget till lagtext fick hård (och i vissa hänseenden förödande) kritik under remissbehandlingen, är det en minst sagt grannlaga uppgift att formulera de slutliga förslagen, utan att i alltför hög grad frångå den överenskommelse som vissa av arbetsmarknadens parter träffade för drygt ett år sedan.

Som lök på den här lagstiftningslaxen kan dessutom läggas att flera tunga remissinstanser har ifrågasatt hela lagstiftningsprocessen, nämligen det politiska ”löfte” som gavs i januariavtalet innebärande att politiken skulle expediera lagstiftning i enlighet med den ovannämnda arbetsmarknadsöverenskommelsen. En lagstiftningsmetod som bär tydliga drag av korporativism.

Hur kommer det då att gå? Ja, det är inte bara Herrens vägar som är outgrundliga. Även politikens små stigar kan ibland bära drag av orientering utan kompass. Kort sagt: vi får se, men sista ordet är definitivt inte sagt.

Tommy Iseskog