Nu har arbetsmarknadsdepartementet presenterat ett förslag till ”Skärpta åtgärder mot missbruk av tidsbegränsade anställningar” (Ds 2015:29). Förslaget har sin grund i EU-kommissionens kritik mot Sverige vad gäller implementeringen av EU:s visstidsdirektiv. I sak handlar denna kritik om att den svenska lagen inte innehåller en övre sammanlagd tidsgräns för nyttjande av ”på varandra följande” tidsbegränsade anställningar. EU- kommissionen menar att de svenska reglerna innebär att tidsbegränsade anställningar – åtminstone i en hypotetisk mening – kan staplas på varandra tills Herren eller pensionen kallar hem arbetstagaren.

Det nu framlagda förslaget till lagändring innebär i korthet följande.

1. De nuvarande konverteringsreglerna i lagen om anställningsskydd rörande vikariat och allmän visstidsanställning behålls. Detta innebär alltså att en arbetstagare som varit vikarie i sammanlagd mer än två år under en femårsperiod blir tillsvidareanställd. Detsamma gäller den som har varit anställd i allmän visstidsanställning (AVA) i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod.
2. Dessa konverteringsregler föreslås kompletteras med en ny konverteringsregel. Denna nya regel skulle innebära att arbetstagare, som varit AVA-anställd i sammanlagt mer än två år under en period av tidsbegränsade anställningar (alltså såväl AVA som vikariat och säsongsanställning), som följt på varandra utan uppehåll eller med högst 180 dagars mellanrum, också blir tillsvidareanställd.

Den sistnämnda (och nya) regeln innebär med andra ord att, om det föreligger en kedja av tidsbegränsade anställningar där mellanrummet mellan två sådana anställningar aldrig är mer än 180 kalenderdagar, AVA-anställningen konverteras till tillsvidareanställning, när den sammanlagda AVA-tiden är mer än två år utan begränsning till att det måste vara under en femårsperiod.

Om mellanrummet mellan de tidsbegränsade anställningarna i kedjan vid något tillfälle är mer än 180 kalenderdagar, gäller alltså inte den föreslagna konverteringsregeln; kedjan bryts och ny tideräkning påbörjas.

Ibland undrar man om implementering av EU-regler handlar om att åstadkomma något tekniskt oantastligt eller om att göra det bästa av situationen. Ett införande av den ovannämnda 180- dagarsregeln medför uppenbarligen att EU- kommissionens kritik tystas. Det kan nämligen hävdas att, om mer än 180 dagar förflutit mellan två tidsbegränsade anställningar, anställningarna inte är ”på varandra följande” och att EU-kravet på hinder mot missbruk av ”på varandra följande tidsbegränsade anställningar” därmed inte gäller. Lösningen är tekniskt oantastlig. Och skapar behov av nya administrativa rutiner.

Om man istället vill utgå från vad som skulle vara  en praktisk lösning av frågan om begräsning av tidsbegränsade anställningar (och som dessutom skulle uppfylla såväl innehållet i som syftet med EU:s visstidsdirektiv), vore det onekligen betydligt enklare att införa en ”rak” konverteringsregel. En sådan skulle exempelvis kunna innebära att en arbetstagare, som har haft tidsbegränsade anställningar (oavsett beteckning) i sammanlagt tre år under en  femårsperiod, blir tillsvidareanställd. Att en sådan regel stämmer väl överens med regleringen i flera kollektivavtal gör ju inte förslaget sämre.

Ibland undrar man………

Tommy